Vi som efterfrågat svensk riktig cider har fått ta del av flera spännande projekt på gång.
I Jordbruksverkets nyhetsbrev om ekologisk fruktodling denna vecka erbjuds en kurs i småskalig kommersiell ciderproduktion. Kursen hålls i Lidköping Joakim Holgersson. Joakim har under 20 år arbetat med cider och fruktvin i England och arbetar i dag på att förvandla sina gedigna kunskaper om cider till en egen produktion. Joakim rekommenderar Katja som ett bra cideräpple. Katja är ett rött och vackert äpple som också finns i England (Cathy) och bär rik frukt varje år. En av Joakims lösningar på svårigheten att hitta äpplen rika på tanniner är att blanda päronmust i äppelmusten eftersom päron är mer rika på tanniner.
Vinakademien vill främja bättre dryckesvanor och kvalitetsviner i Sverige och anordnar varje år en middag och i år har de utsett Spanien som världens mest spännande mat- och vin land.Vi vill också höja glaset för Spanien- som ett av världens mest spännande ciderländer. Spansk cider är en rik och spännande och alldeles egen och absolut en av världens främsta ciderländer. Svårt att hitta i Sverige dock, men snart kommer det att bli bättring. Cideräpplen från Asturien:
I förra veckan lanserades en bok om vin (Vignes et Vins: Un Monde a Decouvrir) i Frankrike för en målgrupp som är 7-12 år. Man har velat göra en vinbok för barn för att man upplevt att den unga generationen inte har tillräcklig kunskap om vin och dess kulturhistoria. Boken vill förmedla för barnen hur lyckliga de ska vara som bor i ett land med en så stark vinkultur och lära dem grunderna i produktion och kulturhistoria.
Ja si fransmännen (: Men man kan efter att man gått i taket fundera lite kring hur man bygger upp en god kultur kring alkohol. Och att det ju kanske är värre att producera drycker som direkt vänder sig till unga. Tänker till exempel på sådant som kallas Xide och finns i regnbågens alla färger. Förra julen fanns till och med en med glitter i den lilla söta flaskan. Och när man vände på flaskan dalar det ner som i en klassisk snöglob (ni vet, en sådan där man hade när man var liten...).
Vi har inlett ett samarbete med en ekologisk producent av cider, pommeau och calvados. Det är en liten omsorgsfull producent som tillverkar calvados av högsta kvalitet. Totalt blir det 100 liter calvados per år som både är eftertraktad och prisbelönt. Vi väntar spänt på leverans!
Ju fulare äpplen, desto godare cider. Lite rättvisa i världen. Här ovan är Red Streak, en av de allra äldsta cideräpplena som ännu odlas. Här nedanför en samling cideräpplen från Normandie.
På sätt och vi stämmer det att man kan göra cider av vilka äpplen som helst. All must går ju att jäsa till cider och jäsningen sätter i gång bäst den vill oavsett äppelsort. Men för att få till en fin cider handlar det om att hitta en bra balans mellan olika äppelsorter. Det finns en och annan äppelsort som är så lämpad för cider att det räcker med att använda den, men oftast krävs en balans mellan beska, söta och syrliga äpplen för att få en sammansatt smak på cidern.
Franska cideräpplen är ofta så beska att de knappt går att äta, men sådana äpplen är svåra att hitta här i Sverige. Ofta saknar svenska äppelsorter beskhet (tanniner). Men vildäpplen är ofta rika på tanniner och fungerar ofta bra att använda i cider. Men för att få en balanserad cider ska man inte använda mer än ca en fjärdedel vildäpplen i sin must som ska bli cider.
Det finns en bra bok som handlar om att göra sin egen cider "Ciderboken" av Stefan Dehlén och Lena Israelsson (Wahlström &Widstrand, 1997). Den är tyvärr inte lätt att hitta men vill det sig väl kan man hitta den på biblioteket. I den rekommenderas några äppelsorter särskilt för produktion av cider: Blenheim, Borgherre, Bramley, Boiken, Galloway, Guldparmän, Laxtons, Superb, Melonäpple och Ontario.
Vi flyttade till vårt hus på Färingsö för två år sedan. Det var ett dödsbo som sålde huset och trädgården var minst sagt vildvuxen. Inte någon hade brytt sig om den de senaste 10 åren. Men här växer ett stort och vildvuxet melonäppelträd och grenarna dignar av frukt. Dessa melonäpplen, vildapel och en blandning av söta äppelsorter kommer nog att bli grunden i den cider vi ska göra under hösten.
Under 1800-talet var det vanligt att man på slåtterängarna också hade fruktträd. Fruktodlingen kunde på så vis kombineras med jordbruk. Fruktträden ympades högt på stammen så ängen kunde slås och korna kunde beta där tills det var dags att skörda frukten. Man kallar det för att träden koympats, det vill säga att de ympats på ett par meters höjd för att korna skulle kunna gå under och beta utan att slå i grenarna. Man ympade gamla äppelsorter som Holländare och Grågylling på vildapel.
Fotografen Lars-Olof Hallberg har följt dessa odlingar i Urshultstrakten i Småland under nästan 20 år och berättar ömsint om det i sin bok "Äppelkungar". Det är som att kliva in i en annan värld mitt i ett Sverige där det kan vara svårt att hitta ett svenskt äpple i matbutiken i september. Lars-Olof Hallberg är naturfotograf och berättar vackert om människorna och deras gårdar och om äppelsorter som kanske kommer att skördas för sista gången.
"Det är en stor skada att ingen här förstår att pressa äppelmust och därav tillreda cider, en så härlig dryck, som närmast går upp mot vin och som här lätteligen kunde fås till största myckenhet."
Carl von Linné
När Carl von Linné reste runt i Skåne 1749 beklagade han sig över att man lät äpplena förfaras istället för att använda dem till cider. Äppelträd odlades då främst i borgarskapets trädgårdar och Linné uppmanade folk att ta tillvara vildäpplen för ciderproduktion. Under 1800-talets andra hälft startade en kampanj att få allmogen att plantera fruktträd och hushållningssällskapen skänkte till och med bort träd. De argument som användes för att inspirera folk att göra sin cider var främst ekonomiska, att det var ett utmärkt sätt att ta tillvara överskottsfrukten. Men man lyfte också fram cider som en hälsodryck som bland annat skulle lindra reumatism men också ha goda effekter både matsmältning och humör.
På sätt och vis är ju äppelkulturen så stark i Sverige. Och ändå är det som det är med synen på cider. Tänk er om ribban skulle ligga lika lågt för vad som fick kallas vin: De flesta viner skulle innehålla 15% druvjuice och resterande ingredienser skulle vara billigare saker som vatten och smakämnen. Och skulle det innehålla runt 25% druvjuice skulle man slå på stort och benämna det "Äkta vin"...
Det är dags att ta äpplet i försvar. Upp med det på piedestalen och ta det på allvar. På samma sätt som pratar druvsorter och distrikt borde man prata om äpplen!
