Vildäpplen

På sätt och vi stämmer det att man kan göra cider av vilka äpplen som helst. All must går ju att jäsa till cider och jäsningen sätter i gång bäst den vill oavsett äppelsort. Men för att få till en fin cider handlar det om att hitta en bra balans mellan olika äppelsorter. Det finns en och annan äppelsort som är så lämpad för cider att det räcker med att använda den, men oftast krävs en balans mellan beska, söta och syrliga äpplen för att få en sammansatt smak på cidern.

Franska cideräpplen är ofta så beska att de knappt går att äta, men sådana äpplen är svåra att hitta här i Sverige. Ofta saknar svenska äppelsorter beskhet (tanniner). Men vildäpplen är ofta rika på tanniner och fungerar ofta bra att använda i cider. Men för att få en balanserad cider ska man inte använda mer än ca en fjärdedel vildäpplen i sin must som ska bli cider.

Det finns en bra bok som handlar om att göra sin egen cider "Ciderboken" av Stefan Dehlén och Lena Israelsson (Wahlström &Widstrand, 1997). Den är tyvärr inte lätt att hitta men vill det sig väl kan man hitta den på biblioteket. I den rekommenderas några äppelsorter särskilt för produktion av cider: Blenheim, Borgherre, Bramley, Boiken, Galloway, Guldparmän, Laxtons, Superb, Melonäpple och Ontario.

Vi flyttade till vårt hus på Färingsö för två år sedan. Det var ett dödsbo som sålde huset och trädgården var minst sagt vildvuxen. Inte någon hade brytt sig om den de senaste 10 åren. Men här växer ett stort och vildvuxet melonäppelträd och grenarna dignar av frukt. Dessa melonäpplen, vildapel och en blandning av söta äppelsorter kommer nog att bli grunden i den cider vi ska göra under hösten.